Min plats i tillvaron

Nu har ombyggnationerna här hemma satt igång, igår var rörmokaren här och suckade över alla rör som går under golvet och idag har svärfar rivit ut trappen som gick upp på vinden. Det är även installerat en ny taklucka som går upp till vinden. Det här gör att vi frigör mer än 1½kvm att bygga ut den gamla toaletten med. Vi kommer även sno nån decimeter av hallen uppe för att få ytterligare lite luft inne i badrummet.

Igår var vi och beställde våtrumsmatta, kommer att bli ett stenmönstrat golv med vita väggar och bården har en tegelrand. Jag tror det blir skitsnyggt. Jag och Emma pratade idag om hur vi skulle göra med taket och om svärfar och pappa godkänner idén (det är dom som bygger) ur våtrumsperspektiv så kommer vi att bygga en stjärnhimmel där inne.

Vi har även köpt ett badkar som nu står i sin låda i vardagsrummet som skall in i vårt nya fina badrum när det är färdigt.

Vi var även till banken idag och säkrade upp lite mer pengar, så att vi säkert vet att vi har råd. Egentligen hade vi velat vänta tills vi hade samlat ihop pengarna men med tanke på att vi väntar tillökning i andra hälften av april känns det vettigt att få det ombyggt innan, inte så roligt att ha en liten och bara ha dusch i källaren.

Emma har även rivit tapet, spacklat och målat i vårat sovrum så där inte längre är jätteful strukturtapet. Hon ska måla träd, troligen ekar, på väggarna nu så jag väntar spänt på att se resultatet. Vi hade ju ett målat träd på väggen i vardagsrummet i lägenheten förut, och blir det här lika effektfullt så blir det helt fantastiskt.

En rolig detalj var all text som kom fram när vi rev väggarna i toaletten, bland annat stod det Loverboy på ett ställe där. Något som visar att huset verkligen var menat för oss, det är nämligen ett smeknamn ett par tjejer har på mig…

Det känns häftigt att renovera, huset blir lite mer… vårt på något vis!

Nu har ombyggnationerna här hemma satt igång, igår var rörmokaren här och suckade över alla rör som går under golvet och idag har svärfar rivit ut trappen som gick upp...

Mensa har ett program för begåvade barn, gifted children program eller GCP. GCP finns alltså för att hjälpa dom med hög potential, som skolan så lätt tappar så att dom underpresterar enormt. Det handlar alltså om särbegåvade barn, vilka ofta går ut med medelmåttiga eller dåliga betyg, till skillnad från högpresterande barn som är dom som går ut med toppbetygen. Det handlar inte sällan om barn med hög intelligens.

Behovet av ett program som GCP syns väldigt bra om man pratar med några mensaner, jag tänker citera en bekant från mensa. Det här är bara en historia, men det finns många med samma historia. Det här är varför GCP behövs.

Det började med att jag redan kunde läsa, skriva och räkna när jag började skolan. Då var det tal om att jag skulle flytta upp till årskurs 2, vilket kanske också hade varit knepigt, eftersom jag är född sent på året, var liten till växten och ganska socialt omogen.

Men den lärarinnan blev sjukskriven och ersättaren var en nyutexaminerad ung fröken (tänk 70-tal och rådande ideal), som sa: “Fredrik ska inte flytta upp en årskurs. Han ska rätta in sig i ledet.”

Sen var skolan en lek. Jag behövde inte anstränga mig det minsta och när det väl blev dags för det (högstadiet, gymnasiet) så visste jag inte hur man gjorde. Ingen studieteknik, ingen självdisciplin och ingen lust att tvingas läsa. Jag älskar att lära mig, men så fort det blir ett måste, tar det stopp.

Lägg sedan till att vi flyttade när jag började åk2, var minst, klenast, hade glasögon och var smart, så får du en hackkyckling enligt formulär 1A. Det är därför jag bara har små, fragmentariska minnen av åk2-4. Sedan blev det bättre, eftersom lösningen på pennalismen inte var, hör och häpna, att ta tag i problemet, utan att jag gick om en årskurs. Vilket då inte direkt gjorde skolan mer utmanande.

/Fredrik

Nu när jag själv snart blir pappa så tänker jag ofta på detta, om mitt barn blir särbegåvat. Vad kan jag göra för att se till att skolgången blir så bra som möjligt för mitt barn…

Mensa har ett program för begåvade barn, gifted children program eller GCP. GCP finns alltså för att hjälpa dom med hög potential, som skolan så lätt tappar så att dom...

För några dagar sedan hörde jag en kort föreläsning på jobbet om design av webbar. Christer, kollegan som höll i föresläsningen slog fast några punkter rätt tidigt:

• Människor är vanedjur
• Människor är lata
• Människor är sociala
• Människor gillar belöningar

När jag hörde Christer nämna dom här punkterna så slog det mig att jag inte visste om han pratade om design eller om varför vi använder agila utvecklingsmetoder, som t.ex. scrum.

Vanedjur

Vi gillar att göra samma sak igen och igen. Vi gillar att känna igen oss i det vi gör. Scrum och agile utveckling förespråkar många loopar. Från den minsta, i testdriven utveckling, där vi skriver test tills vi har ett rött test, sen kod tills testet blir grönt, sen test igen… och så fortsätter cirkeln runt runt. Vi ställer oss i ett stand up-möte varje morgon, samma tid. För att få feedback och hjälpa varandra. Vi gör detta varje dag, så att det blir en vana. Vi börjar varje spring med sprint plannning, vi avslutar med demo och retrospective. Rutiner. Vanor.

Lata

Jag vet att iaf jag är lat. Därför passar timeboxing mig väldigt bra. En sprint, ju kortare den är desto bättre, tvingar mig att vara effektiv tidigare. Jag vet att jag kommer att behöva visa att jag har gjort något redan om två veckor. Jag vet i ärlighetens namn att jag måste redogöra redan imorgon, på stand up-mötet, varför jag inte är klar. Scrum motiverar mig att motarbeta min lata natur. Jag tror inte jag är ensam om att påverkas av det här.

Sociala

Människor fungerar bäst i grupp. Det är ingen som motsäger att vi är flockdjur och jag tror att vi funkar bäst på det sättet. Det är därför vi sätter ihop team och låter teamen vara stabila. På det sättet kan vi lära oss av varandra, både genom att man kan ställa frågor vid t.ex. stand up-mötena utan även genom pair programming.

Belöningar

Ett av mina favoritcitat, jag vet inte vartifrån det kommer dock, är “Programmers are like puppies, just not as mature.”. Enbart denna punkt är egentligen nog för mig för att jag ska förespråka scrum och andra agila metoder. Vi har så många feedbackloopar där man kan känna att man har bidragit och gjort något. Alltifrån att få skrynkla ihop en lapp som är klar, till att få dema en färdig user story är belöningar. Att få se ett test gå ifrån rött till grönt är en belöning. Jag tror att om vi skulle analysera hjärnaktiviteten hos en programmeare som jobbar testdrivet skulle vi se seratonin-utsöndringar varje gång alla tester visar grönt, det är en enorm tillfredsställelse. Att få flytta den sista post it-lappen till done; det är en enormt skön känsla av seger. Man vinner nånting och man har gjort det som ett lag.

Agila metoder är mänskliga

Allt detta sammantaget tycker jag visar på att agila metoder är framtaget med människan i fokus. Det är inte en process som ser till produkten först och främst utan till människorna som ska producera den. Som kollar på hur får vi människor att producera effektivt och må bra. Agilt är mänskligt!

För några dagar sedan hörde jag en kort föreläsning på jobbet om design av webbar. Christer, kollegan som höll i föresläsningen slog fast några punkter rätt tidigt: Människor är vanedjur...

Min fru Emma har eget företag, Emmas trädgårdsservice – Rosor och Ritstift, och hon upptäckte i veckan att hon rankade otroligt dåligt på google. Webbsidan faller på min lott så nu håller jag på att ta tag i detta. Det är första gången jag ägnar mig åt SEO, eller sökmotoroptimering som det bör heta på svenska och jag tänkte dokumentera ner lite eftersom.

Jag mindes att jag läst om att google numer har som faktor hur snabbt en sida laddar. Detta ledde till att jag installerade två plugins på siten, som är en wordpress-site, nämligen WP Super Cache och WP Minify. Jag har sen tidigare All in One SEO och XML-Sitemap. Två inte helt orelaterade plugins.

Jag såg till att aktivera cachning och minifying och nu känns sidan mycket snabbare.

Mitt nästa steg var att titta över vilka ord vi skulle optimera på. Jag valde att kolla lite relaterade ord med hjälp av Google Insights för att se vad folk faktiskt söker på. Dom ord jag fastnade på att optimera för var träd, trädgård, beskärning och design. Även ordet Skellefteå blir en del av det jag optimerar på, då lokala sökningar är viktigast att slå igenom på.

Jag tittade runt lite och hittade ett verktyg som kändes bra på sokmotorkonsult.se, i början hade hemsidan bara 32 av 100 poäng och nu när jag har börjat skriva det här blogginlägget så är jag redan uppe i 42 på sökningen “beskärning skellefteå”. Fortfarande dåligt dock, men den ger bra råd och jag känner att den kommer vara mitt stöd igenom hela processen. Hmm, verktyget verkar straffa för att inte orden sitter ihop. Jag tror det är att betrakta som en bugg, om jag bara söker på beskärning får jag 66 poäng nu, Skelleftå ger också 66. Jag får jobba på båda två.

En sak som verktyget påpekar är att H1-an, rubriktaggen i HTML, är väldigt viktig. Som det är i twentyten, temat som jag childar, så är H1an namnet på bloggen. Så vill jag inte ha det, utan jag vill ha titeln på sidan så att sidan om Beskärning har fokus på ordet beskärning och sidan om Design har fokus på ordet Design. Så, jag byter plats på h1 och h2 i temat helt enkelt.

Längden på fält spelar roll, till exempel ska inte title vara längre än 64 tecken. Jag stryker “Emmas Trädgårdsservice” från den delen för nu, det här kräver en och annan tanke igen men jag tror att träd, beskärning, trädgård och skellefteå är dom viktiga orden.

Texten på sidan är viktig, men det lämnar jag som en uppgift till Emma att skriva. Det behövs mer text då tydligen sökmotorerna älskar stora mängder text.

Nu visar verktyget en poäng på 81, jag tror jag bedömer det som nog bra för inatt. Ska kolla över resten av siten senare också!

Och ja, länkarna till http://www.rosorochritstift.se är för att öka relevansen i sökresultaten.

Min fru Emma har eget företag, Emmas trädgårdsservice – Rosor och Ritstift, och hon upptäckte i veckan att hon rankade otroligt dåligt på google. Webbsidan faller på min lott så...

Anette Novak, en god vän, skriver idag på SvD Kultur under rubriken “Anonymiteten skapar trollen“.

Hon hänvisar i början till den text Anna Troberg skrev på Aftonbladet under rubriken “Anonymiteten på nätet livsviktig“. Novak säger att dom öppenheten inte skall skadas för att i nästa stycke säga att vi måste börja ifrågasätta rätten till anonymitet på nätet.

Jag tycker att Novak är inkonsekvent här. Öppenheten kräver möjlighet till anonymitet, av dom skäl Troberg framför i sin artikel, och förespråkar vi den öppenheten kan vi inte samtidigt förespråka ett tummande på anonymiteten. Novak måste här klargöra hur hon menar, då jag inte känner att jag kan argumentera mot/för något jag inte förstår hur hon menar. Jag skulle bara bygga halmgubbar och sådana argumentationsfel ska jag försöka att inte ge min in i.

Sen finns den juridiska problematiken här, hur skulle ett sådant här förbud mot anonymitet se ut? Ja, till att börja med så måste det innebära att man antingen inte får ha krypterade kopplingar från sitt hem mot så kallade proxys. Så fort någon går via en proxy kan dom nämligen bli anonyma. Att bygga om hela internet till att kräva någon form av bankID-liknande lösning känns inte tekniskt möjligt. Internets decentraliserade natur gör det hela helt enkelt tekniskt omöjligt, i alla fall utan övervakning som skulle få kinas digitala mur att blekna i jämförelse.

Behovet av anonymitet för utsatta grupper är dock det viktigaste argumentet och borde egentligen vara det enda som behövs, precis som källskyddet är bra för att det möjliggör granskning är rätten till anonymitet bra för att den möjliggör för flatan från den lilla byn, bögen i försvaret, den transsexuella fotbollsspelaren att delta i samhällsdebatten utan att riskera kollegors hån eller förlita sig på att en debattredaktör låter henom få in en debattartikel i lokaltidningen. Istället kan hen sätta upp sin egen anonyma blogg och göra sig hörd.

Jag har inte lösningen på problemet med troll idag. Men att begränsa rätten till anonymitet är absolut inte rätt väg.

Anette Novak, en god vän, skriver idag på SvD Kultur under rubriken “Anonymiteten skapar trollen“. Hon hänvisar i början till den text Anna Troberg skrev på Aftonbladet under rubriken “Anonymiteten...

London står i lågor, gatorna är fyllda av ungdomar som stjäl, bränner och förstör London. Gnistan som väckte dom första protesterna har sedan länge slutat spela någon roll utan det hela har utmynnat i att folk stjäl från butiker. Enligt en logik jag en gång kanske hade förstått så har man till och med rånat sin egen arbetsplats. London är en stad i lågor efter tre nätter av upplopp. Både från dom som använder det som ursäkt och från dom som försöker förklara kommer orden: “Detta är vad dom senaste 30årens ekonomiska politik har lett till.”. Det är påfallande ofta från vänstern detta argument kommer också, en vänster jag själv har mina rötter i. Jag ser logiken tydligt: Kapitalismen har orsakat detta, vi slår tillbaka mot kapitalisterna. Det är kapitalismens fel att vi är fattiga och därför kapitalismens fel att vi gör upplopp. Ett upplopp som har kostat liv, försörjning och skadat offantligt många människor.

Idag slog mig likheten med ett uttalande vi hörde för någon vecka sedan: “Om inte Norge varit mångkulturellt hade det inte det funnits något motiv för Breivik, och hans attacker hade aldrig ägt rum.” Sagt av Sverigedemokraternas Erik Hellsborn.

Jag anser att detta är helt likvärdiga uttalanden. Att påstå att kapitalismen är orsaken till upploppen i London är likvärdigt med att påstå att mångkulturen kan skyllas för det som Breivik gjorde i Utøya.

Mer bra om retoriken kring Londonriots har Helena Sandklef skrivit.

London står i lågor, gatorna är fyllda av ungdomar som stjäl, bränner och förstör London. Gnistan som väckte dom första protesterna har sedan länge slutat spela någon roll utan det...

I helgen har det varit Stockholm Pride med dess mest kända del prideparaden.

I år på prideparaden demonstrerade den antimilitaristiska organisationen Ofog inte för samma sak som alla andra demonstrerade för. När övriga var där och demonstrerade för, som Stockholm Pride själv beskriver det, “att förbättra hbtq-personers livssituation och rättigheter” så var Ofog där för att protestera mot Försvaret.

Ofog gjorde detta genom att hålla upp tankebubblor/pratbubblor ovanför dom hbtq-representanter från försvaret som valt att gå i sin uniform. Tankebubblor som tillskrev dom försvarsanställda tankar och ord i stil med “Jag dödar lika bra som heterosexuella.”.

Jag har ingen koll, men jag kan föreställa mig att försvaret är en av dom arbetsplatser där det är jobbigast att vara hbtq i Sverige idag. Att då välja att angripa dom som trots detta vågar ställa upp i prideparaden är ren utstuderad ondska av Ofog. Jag har tidigare passivt stött Ofog, jag har gillat deras målsättning. Men efter detta har ni förlorat min respekt och mitt stöd.

“Stockholm Pride arbetar för att stärka hbtq-personers livssituation och rättigheter. Föreningens strävan är att synliggöra heteronormen och hbtq-personer i samhället i stort. Festivalen är en glädjefylld frizon för hbtq-personer, och arbetar för att hbtq-personer ska kunna ta plats i det offentliga rummet.” Källa :Stockholm prides värdegrund.

Ofog har inte bara brutit mot vartenda ord i det stycke från Stockholm Prides syfte jag citerar här ovan. Dom har dessutom ökat risken för att dom försvarsanställda inte återkommer nästa år. Dock hoppas jag att Ofogs tilltag har lika dålig effekt som dom nationella grupper som återkommande attackerar personer som besöker pride.

Ofog är inte intresserade av en stark rörelse för hbtqpersoner utan valde endast att utnyttja och våldföra sig på deltagare i prideparaden för att uppnå sitt eget mål. Med det har dom förlorat min respekt.

Ofogs egen syn på saken ges här.

I helgen har det varit Stockholm Pride med dess mest kända del prideparaden. I år på prideparaden demonstrerade den antimilitaristiska organisationen Ofog inte för samma sak som alla andra demonstrerade...